Om man skall ge en benämning på den tid som vi nu lever i så är väl resor ett bra ord. Alla reser till alla jordens hörn.
Den 12 maj 1732 startade Carl von Linne en resa från Uppsala till Lappland. Det var på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien i Uppsala. Allt under resan skulle dokumenteras. Jordarter, flora, djurarter och om detta finns att läsa i boken Lapplandsresan. Det är så kul för man får följa Carl från plats till plats. Han färdas genom Uppland förbi Tierp upp mot Gästrikland, förbi Älvkarleby och upp till Hälsingland. Här tar han sig över Ljusnan och till Söderala där han dokumenterar gamla gravar. Sedan till Norrala men här regnar det, skriver Carl. Typiskt depp-Norrala. Därnäst kommer han till Enånger där jag är född. Han tar in på ett gästgiveri. Detta hus finns fortfarande kvar och ligger bredvid E4an. Så här beskrev Carl von Linne hälsingarna. ”Folket fann jag här gemenligen vara större än annorstädes, besynnerligen manfolken. Jag frågade efter, om de dia mer än andra, det de svarade tu och ofta halv 3 dje år. Foket är humant, har täckta hus, bättre byggda än på annor ställen”
Så fortsätter Linné sin resa norrut upp mot Lappland.
Den 10 oktober kommer han tillbaka till Uppsala och då lär han ha sagt…”Va’ skönt att vara tillbaka, men i Norrala där var det deppigt”
