En sak som jag brukar bli lite nostalgisk över när jag ser tillbaka på min kommunala gärning är alla internpostkuvert som jag fått. Internpostkuvert var bruna påsar med hål i som man skickade till berörda personer. Varför det var hål i kuverten begrep jag aldrig. Jag hade en arbetskamrat i en annan förvaltning som tydligen använde en speciell parfym för när man fick ett internpostkuvert från henne så fylldes hela mitt rum av väldoft. Alltnog. Nu är den tiden förbi och nu lutar man sig mot datatekniken. Idag använder vi oss av något som kallas bevakningar. Via datorn skickar man meddelanden om vad som sker. Ibland fungerar inte detta. Ej tillräcklig datakunskap, brister i tekniken vad vet jag. Men nu har jag kommit på ett sätt att revolutionera detta skickande av meddelande. Inga internpostkuvert. Inga datorer.
Man gör helt enkelt så här. Arbetslösa personer placeras ut på strategiska platser i kommunen.
Chefen för Solgläntans äldreboende öppnar fönstret och ropar ut i luften. ”KALLE JONSSON HAR FLYTTAT IN PÅ SOLGLÄNTAN” Ljudvågorna fortplantar sig genom luften och når korsningen Tvetavägen-Stålhamravägen och där står en person som snappar upp meddelande och ropar vidare. ”KALLE JONSSON HAR FLYTTAT IN PÅ SOLGLÄNTAN”. I Mariekällbacken står nästa person och ropar vidare, och så här fortsätter det tills ljudvågorna når Lunahuset där jag sitter. Nackdelen för mig är att jag måste arbeta med öppet fönster.
